Fokusområde 3: Framtidssäkrad livsmedelsförsörjning för hälsa och välbefinnande
Livsmedelsförsörjningen i Sverige står inför stora utmaningar som påverkar både individer och samhälle. Med en låg självförsörjningsgrad och ett starkt beroende av importerade insatsvaror är vårt livsmedelssystem sårbart, särskilt vid kriser eller störningar i globala leveranskedjor. Därtill har ohälsosamma kostvanor påverkan på folkhälsan, vilket leder till ökande förekomst av sjukdomar som fetma, diabetes eller hjärt- och kärlsjukdomar. Detta påverkar både individens hälsa och vårdtyngden som ska hanteras av den offentliga hälso- och sjukvården.
Bristen på systemsyn försvårar arbetet mot en hållbar livsmedelsförsörjning. Det offentliga ansvaret för livsmedelsförsörjningen är ofta splittrat, med ansvar för planering, genomförande och tillsyn uppdelat mellan olika sektorer och nivåer inom offentlig sektor. Brist på samordning mellan dessa aktörer leder till ineffektiva lösningar och gör det svårare att hantera de komplexa målkonflikter som finns mellan miljö, livsmedelsproduktion och folkhälsa Detta försvårar även implementeringen av långsiktiga lösningar, vilket gör att kortsiktiga problem får mer fokus än de långsiktiga samhällsutmaningarna.
Ett påtagligt exempel på systemproblematik är att lantbrukare ofta upplever att det administrativa regelverket som många myndigheter står bakom är betungande, vilket kan leda till stress, påverka deras livskvalitet och på sikt försämra kapaciteten att leverera inhemska råvaror av hög kvalitet. Samtidigt har lantbruket en viktig roll att spela för klimatomställningen, samhällets motståndskraft vid kriser och krig, samt tillgången till hållbara, hälsosamma och närproducerade livsmedel.
För att skapa en framtidssäkrad livsmedelsförsörjning för hälsa och välbefinnande behöver offentlig sektor arbeta på nya sätt tillsammans och med andra aktörer. Ett nytt arbetssätt som inte bara prioriterar produktion av och tillgång till livsmedel utan också främjar hälsa och hållbarhet. Detta innebär att hälsosam mat måste vara både tillgänglig och prisvärd för alla, oavsett socioekonomisk bakgrund, samtidigt som produktionen måste minska sin miljöpåverkan och bli mer motståndskraftig mot framtida kriser.